Jag gillar katter. Maken är allergisk mot katter. Innan vi visste att maken var både klen och allergisk så hade vi katt inomhus. En söt liten svart/vit varelse som gick under namnet Sara. Då höll maken på att nysa ihjäl sig. På riktigt alltså. Och så såg det ut som om han gick runt och lipade dagarna i ändå. Jag fick välja mellan att slänga ut katten eller maken. Det blev katten. Sen körde jag ihjäl lilla Sara, men det var inte meningen utan får räknas till ”sånt som händer”, ”otur i arbetet”, ”livet på landet” eller någon annan lämplig kategori.

Ibland när maken inte är hemma så får jag besök av stallkatten Knut-Olle. Och jag har inte hjärta att slänga ut honom, för då kanske jag har ihjäl den stackars katten.

Så välkommen in i värmen Knut-Olle!