Jodå, det blev en tur till Svågertorp idag. Inte bara till Ilva, utan i halvskitiga hästkläder släntrade jag först in på Stoff och Stil, Jysk och Plantagen. Jag valde att liksom spara det bästa, det vill säga Ilva, till sist. Trodde jag. Men jag hittade inte vad jag letade efter, så jag fick ge mig hem med näst intill oförättat ärende. Ett par doftande fintvålar till badrummet norpade jag åt mig, och det är ju aldrig fel, även om jag fick något tillfälligt hjärnsläpp över vilka färger vi har i badrummet, så någon av tvålarna är kanske inte riktigt i den färgen som den borde vara. Spelar mindre roll. Men jag kan inte låta bli att undra hur jag tänkte…

Tyckte det kändes lite fånigt att komma hem från en planerad inköpsrunda med bara ett par ynka, pyttesmå, tvålar i icke önskvärd färg. Så jag slog till och införskaffade ännu ett fårskinn, denna gång till soffan. Svart och fint och lurvigt och med relativt hög sannolikhet helsvenskt. Visst är det så att jag är aningen besatt av fårskinn. Jag erkänner. Vissa samlar på ljus och servetter. Eller kapsyler. Etiketter från tändsticksaskar kanske? Frimärkspincetter. Stenkakor med äldre allmogespelmän. Telefonkataloger från Örebrotrakten. Tennkulemotorer. Franska karaktärsdockor. Flygsjukepåsar från flygbolag världen över. Vasaloppets årsnålar. Rekvisita från James Bond filmer. Veteranmopeder. Giraffer. Uniformsknappar. Serietidningar från 1950-talet. Trafikljus. Oktavmandoliner. En kille i min klass samlade på ölburkar i högstadiet och jag kommer ihåg att jag tyckte han var så häftig att det nästan var osannolikt att han var just min kompis. Nästa gång jag springer på honom på stan, typ om tio år eller så, ska jag fråga om han har kvar de därade vrålcoola burkarna. I så fall måste de vara rariteter vid detta laget. Och jag vill inte ha dem. För jag samlar på fårskinn. Så är det bara och jag skäms inte över det. Inte ett dugg. Eller jag vet egentligen inte om man kan säga att jag samlar på dem. Vi kan väl säga så här istället? Jag har ett inte alldeles sunt antal av dem här hemma. Men det kunde varit värre. Jag kunde ju samlat på trädgårdstomtar eller tyska adventskalendrar med glitter. Snart är hela huset fullt av dem. Fårskinnen alltså. Sannolikheten att det kommer bli attans varmt här hemma till sommaren är tämligen hög. Och hade jag nyttjat alkohol så hade det kanske inte suttit helt fel med en kall öl då? Men nu kom jag visst av mig lite…

För det jag egentligen skulle berätta var att det finns lila fårskinn på Ilva. 160 centimeters mörk- eller ljuslila fårskinn. Hmm. Nu är det väl ändå något som inte stämmer? Att skinnet är färgat förstår jag. Men ett får som är över en och en halv meter långt?! Eller om vi ska vara riktigt nogräknade så står det faktiskt på Ilvas hemsida att det är lammfällar… Var finns det sådana lamm? Jag bara undrar…

Efter pärsen med fåren och lammen, eller var det nu var, på Ilva var jag så förvirrad att jag begav mig hemåt. Och här sitter jag nu. Som en glad pokervinnare. Inte ett dugg klokare. Bara sugen på ett stort antal chokladbitar.